I Onsdags fyllde min mamma 50 år, vi var hos henne hela dagen då hon hadde öppethus. Vi blev hämtade kl 9.30 sen var vi inte hemma förns 23 nån gång.

Jag tackar min mamma för SÅ mycket, så mycket som hon har kämpat för mig.

När jag var liten så kämpa vi mycket med min skola, minna rättigheter som Dyslektiker. Hela min skol tid fick vi kämpa. Jag med lexsor och mamma med skolan. Att jag ändå inte fick nån riktig hjälp förns gymnasiet. I högstadiet så sa lärarna "Det gör inget, du kan ju gå på Iv" Sen när jag börja på Florist fick jag höra "Du kan ju gå ett extra år" Det gjorde min mamma förbannad. Det skulle jag inte alls och vem skulle ha betalat de då?. Så tack vare henne så slapp jag ett extra år och Godkänd i alla ämnen förutom matte B. 

Sen efter skolan nästan 1,5år senare , åker jag på att bli väldigt sjuk efter fölossningen med min son.

Under den perioden det var som värst med mig. Så var min mamma allt , inte bara en mamma utan sjuksyster en hjälpande hand. När jag inte kunde göra något själv var hon där och hjälpte mig. Det blev precis som när man blev liten igen.

Det va hon som var styrkan , hennes sätt att göra saker till 200%. Fick mig att kämpa för att överleva och det var nog även det och att det ska inte behöva hända nån annan, som gjorde att vi anmälde händelsen.

Jag tackar min mamma för att hon gav mig livet , inte bara en gång utan två gånger.  Jag älskar Dig mamma och jag är så tacksam för att du har ställt upp som du gjort och gör.

Och

Grattis i efterskott

I dag är det 4 månader sen min pappa fick hjärnblödning. Som tur var märkte han att nått var fel och där av fick han hjälp väldigt fort. Blev opererad samma kväll/natt på ett bra sjukhus i Thailand. 4 veckor senare fick han komma till Norge igen. Efter flyg resan så fick han en hjärtinfarkt. Men nu är han på ett rehab i oslo och lär sig saker på nytt. Som att gå och steka ägg, Så han kan klara sig någolunda själv.

Han kommer aldrig bli samma som förut, både på gott och ont.

Hur det blir kan bara framtiden visa.

Oktober var en väldigt jobbig månad och en väldigt bra månad.

Pappas hjärnblödning

Havandeskaps förgiftning 

Odin föddes

Jag fick min hjärtsvikt

Snart 4 månader har gått, kan inte förstå att det går så fort. Snart 4 månader sen en dröm gick i uppfyllelse och mardrömmen som kom stax där efter.

Dom här månaderna har både dom bästa och dom sämsta i mitt liv. Att lycka och sorg har gått hand i hand. Att kämpa för sitt liv, Att kämpa så för att få kunna se sin nyfödda son växa upp. Ingen ska behöva kämpa så när man precis blivit mamma. Jag kommer nog alldrig bli samma person som förut. Jag är sjuk... Jag orkar inte , göra saker som  förut.

Jag tänker mycket på vad som kunnde ha hänt, Död eller fått stå i kö för att få nya organ. vänta på att få ett hjärta.

Så nära som det va att njurar och lever också hadde kolapsat.

Jag låg ju uppsala just för att dom va oroliga för just detta. Dom har "bättre" hjärt vård, "bättre" pacemaker.

Men som tur va så vände det .

Jag tackar Gud - Kärleken och självklart alla sjukvårds personal som gjorde allt för att jag skulle bli frisk.

Jag tackar familjen för allt stöd och tryga värmande famnar.

Mamma - Du är guld värd . Tack för att du kämpar så åt/med mig. Utan dig skulle jag nog bara orka helften.

Älskar dig<3

Lille Odin

Snart blir du 4 månader och i dag är du 58 cm och väger 5710g. Du växer så det knakar.

Min lilla kille, Du fyller mig med kärlek varje dag. Ditt tand lösa leende gör mig lycklig. Du är den viktigaste medicinen för mig, det är kärleken till dig som fick mig att överleva. Att jag nu får chansen att se dig växsa upp betyder allt för mig.  

Jag har nu inte bloggat på några dagar, jag har inte ricktigt haft nån större lust. Dagarna går så fort

Igår va det 3 månader sen jag blev svårt sjuk. Men jag är sjukt glad att jag mår så mycket bättre. Men jag är ju inte frisk. Men jag försöker göra mitt bästa så att vardagen går runt.

Vi ska snart ha Dop för min lilla älskling, Så i helgen ska vi beställa tårtor. Jag ska försöka hitta något fint att ha på mig och jag behöver även klippa mig.

Men det är nog ingen fårn min pappas sida som kommer på dopet, tråkigt. 

Men dom har ju idag och imorgon på sig.

Sen ska vi ju flytta snart så det är ju dax att börja packa.

Men i dag ska jag väga mig hos viktväktarna, har hamnat i en liten svacka.

Jag äter som jag ska men går inte ned något.  Men det beror på att jag har haft mens.

Så förhppnings vis så är det på gång igen.

I dag var jag hos läkaren, Fick börja med att ta EKG. Sen fick jag sitta och vänta en liten stund.

Under tiden skrev jag på anmälan . Så nu har jag och min mamma anmält händelsen till patientombudet.

Väl inne hos läkaren så lyssna han på hjärtat och lungorna. Den titta han på EKG:t och allt såg bra ut.

Så han ändrar inget på min medicin nu. Men om ca 6 månader så ska jag få en ny tid om allt fortfarande ser bra ut. Så minskar han på mina mediciner.

Efter sjukhus besöket så följde jag och Odin med mamma/mormor till hennes jobb, där hon skulle skriva ut lite papper. Sen ville hon även visa upp Odin för sina jobbar kompisar.

Sen gick vi vidare till viktväktarna för att väga oss.

Jag har på en vecka gått ned nu 1,6 kg. Bra början i alla fall.

                                                  
        Två kommentarer : 

  Linnea - 

Du kan väl inte bara skriva att det är livsfarligt att vara gravid utan att berätta varför!

Annie - 

Vad jobbigt    Vad är Preeklamsi? är det havadeskapsförgftning eller nåt annat?

Ja att genomgå en grviditet kan vara farligt, tror inte många vet det. Hörde en gång en läkare säga, om kvinnor visste alla risker med att genom gå en graviditet skulle ingen vilja bli gravid.

hoppas det går bra för dig!

Svar:

När man är gravid finns en risk att man får högt blodtryck och protein i urinen, så kallad havandeskapsförgiftning eller preeklampsi. Två till tre kvinnor av hundra får denna komplikation, och oftast kommer besvären i slutet av graviditeten. De flesta får en lindrig form av havandeskapsförgiftning.

Orsaken till att man får havandeskapsförgiftning är inte helt känd men det finns teorier om att immunsystemet hos den gravida kvinnan reagerar mot fostret och moderkakan, eftersom de representerar något främmande i kvinnans kropp.

Risken att få havandeskapsförgiftning ökar om man väntar barn för första gången, är gravid med tvillingar, är 35 år eller äldre, har övervikt eller diabetes. Ärftlighet spelar in, likaså om man hade högt blodtryck före graviditeten. Om man har haft havandeskapsförgiftning under en tidigare graviditet är risken ökad nästa gång, men oftast blir det då i en mildare form.

Havandeskapsförgiftning försvinner inte så länge man fortfarande är gravid, men så fort man blir förlöst blir man oftast frisk. Blodtrycket kan fortsätta att vara lite förhöjt en längre tid om man har anlag för det. Det är viktigt att ta det lugnt om man har fått havandeskapsförgiftning då det medför ökad känslighet för stress i alla former. Kontroller och vård går ut på att sjukdomen följs noga hos både kvinnan och hos barnet, och att man blir förlöst när det blir för allvarlig. Om man går på kontroller och följer rekommendationerna om vård kan man oftast undvika att bli allvarligt sjuk.

Symtom

Om man har havandeskapsförgiftning kan man

• få huvudvärk
• få flimmer för ögonen
• få ont i magen
• må illa
• snabbt gå upp i vikt
• svullna upp i ansiktet
• känna sig plötsligt sjuk
• känna sig frånvarande, darrig eller skakig

Taget från 1177 vårdgudien

Det som hände mig händer 1 på 150 000 , alltså väldigt ovanligt.

Vist jag är överviktig men jag har väl fortfarande rätt till samma vård som en smal?? Det som gjorde så att jag blev så dålig va att jag samla på mig vätska. Det är det som var farligt för mig. från första in vägningen tills jag blev in laggd i v36 så gick jag upp 30kg i vättska . alltså på ca 26 veckor .

Som jag inte gick ned som man ska göra  av sig själv.

Dom skulle ha gätt mig furix( vättske drivade) men jag fick det 1 gång och då väldigt lite. Om dom hadde gätt mig mer som dom hadde skrivit i min journal att dom skulle göra. Så hade det här kanske aldrig hänt.

Istället skickades jag hem med 1 blodtrycks tabblet och en tid dagen efter. Den kan jag säga att jag missa.. 

Just nu mår jag mycket bättre,

med Pysiskt så läker man en bit för varje gång jag tittar på min son.

Imorrse när jag vakna var minna ögon igen klibbande.

När jag fick upp dom och titta i spegeln var dom röda.

Tur att man har ögon droppar hemma som jag försökte droppa i.

Sen kom mamma och hämta mig och Odin.

Vi skulle på möte hos ansvarig läkare på förlossningen.

Mötet på gick i en timme och vi fick fram det vi ville och hon höl med , att dom bör se över sina rutiner.

Så hon ska prata med sin chef och vi ska gå vidare till patientombudsmannen.

Så mötet gick väldigt bra.

Nu väntar jag på att Niklas ska sluta och komma hem så han kan dropp lite ögon droppar i mina ögon.

Sen ska jag laga mat till oss.

Att man nu börjar att ligga vaken länge innan man somnar, när man igentligen är skit trött.  Då kommer tankarna och rädslan.. Jag vill bli frisk , jag vill må bra.

Jag hoppas.

Kan inte jag få en tid till läkaren snart och att han ger mig goda nyheter.

Att slippa äta en massa mediciner , Att Jag nån gång kan skaffa fler barn.

Odin är min prins min hjälte. Han fick mig att kämpa.  Jag älskar den lilla varelsen mest av allt.  Jag vill se honom växa upp. Jag vill inte lämna honom , Jag vill inte dö..