Igår var jag en tur till Köping. Skulle kolla på en dop klänning hos Jennas mamma. Men dom hitta den inte. Men som tur är så finns det en annan. I dag ska vi till min gammel moster alltså Odins gammel gammel moster de lät gammalt.

Jag är grymt sugen på att tatuera mig. Jag vill ha nått som symboliserar min son , min brors död och min sjukdom. Allt i en ?? Eller flera ??

 

 

 

GOTT NYTT ÅR

Januari

 

Mitt år började väl bra, hade praktik på Hemköp. som även blev rånat i januari.

det var en dag då jag inte var där som tur va.

 

Februari

 

              

 

Mars

 

Den 14 mars slutade jag min praktik på Hemköp, jag mådde illa dagligen och kännde mig trött. mensen skulle även ha kommit.

 

Den 16 mars tog jag ett grav test , Jag skulle bli mamma.

 

April

 

Den 3 april ringde min pappa , min pappa ringer mig väldigt sällan. jag förstog att något hade hänt.

 

Han berätta att min storebror

Jon Petter hade tagit en överdos. Han fanns inte längre. 

Min bror dog 31 år gammal av något han hadde hållt på med i nästan 20 år . 

Men även fast han höll på med sånt sit så var han värdens snällaste underbarste storebror. som älskade barn och djur. 

 

Jag han aldrig brätta att han skulle bli morbror.

 

Den 16 begravdes han

Den dagen berättade jag för min pappa, farmor och min storebror Thomas om den lille jag vänta.

 

 

 

 

Maj

 

i maj så hände det inte så mycket, jag levde i sorg.

 

gick på min mammas kusins begravning.

 

Juni

   

     

 

Den 20 juni fick vi se våran lilla som vart beräknad den 18 november

den 23 kom lilla Betty in i vårt liv.

 

27 blev jag 21 

 

Juli

 

     

 

Agusti

gick och magen växte

 

September

 

var väldigt varm , Niklas spelade fotbolls sm och fyllde 26.

 

Oktober

 

 

Den 15

skulle jag på en extra koll till barnmorskan för att kolla mitt blodtryck då det hade blivit lite högt. 

Det visa sig att det fortfarande var högt . så hon skicka mig vidare till förlossningen. Blev inlaggd 

 

Den 17 

Blev utskriven med trandate (blodtrycks medicin) i handen och två tider till kontroller. den 19 och den 22

 

Den 20 

blev inlaggd igen , hadde samman dragningar.

 

Den 21

Blev utskriven , kommer ihåg att jag säger till en undersköterska "vi ses snart igen" på skämt och ler.

Sent på kvällen får jag jätte ont i huvet och jag tänker nej jag vill inte åka till förlossningen vill inte bli inlaggd.. men blir bara sämmre huvudvärks tableterna hälper inte.

 

Den 22

kl 5 på morgonen ber jag Niklas ringa till förlossningen för då har jag börjat kräkas.

kl 6 blir jag inlaggd och får morfin , som gör så att det mesta av huvudvärken släpper men inte allt.

 

Läkaren bästemmer nu att jag blir där tills bebisen är ute och börjar prata om igång sättning och sicka mig till nån annan stad. 

 

Ser på Facebook att min pappa ligger på sjukhus och har massa slangar , blir väldigt orolig då jag vet att han är i thailand och ingen har hört av sig. får sen reda på att han fått hjärnblödning.

 

Den 23

 

Fortfarande prat om igångsättning då jag bara blir värre. får olika dropp för att jag inte får behålla nån mat och att blodtrycket är så högt.

 

Den 24

kl 10 sätter dom en EDA slang i ryggen på mig, sen kl 11.15 satte dom igång mig och sa att det inte va säkert att bebisen skulle komma i dag. det brukar ta ett tag.

 

men 21.07 kom det en liten Odin 2990g och 50 cm 

 

Den 28

 

Äntligen får jag åka hem , längtade efter få va en familj men så blev det inte. fick väldigt svårt att andas , hosta .

 

Den 29

 

kl 4 på morgonen ber jag Niklas ringa efter ambulans , jag fick ingen luft.

 

ambulansen tog tid på sig. tillsist kom dom och vi åkt in till akuten. 

or

På akuten kolla dom blodtryck , lyssna på hjärta och lungor. Dom bästemde att jag skulle rönka mina lungor dom mistänkte att jag fått propp i lungan. 

 

Mina lungor rönkades av en maskin jag var tvungen att ligga plant i och som hade en röst som sa "håll andan" hur fan ska man kunna det när man inte får behålla nån luft.

När jag var klar och fick sätta mig upp igen. kännde jag att det är nått som inte stämmer. Jag säger till läkaren som står brevid mig

" jag orkar inte mer , snälla hjälp mig" Sen dog jag.

 

Jag va död i ca 2 min mitt hjärta börja slå utan medicinsk hjälp . men jag tackar HLR .

Jag tänkte när jag var bort va på Niklas och Odin, jag har precis blivit mamma ska jag dö nu?? Nej!!

Sen hör jag mig säga "Min bebis min bebis, säg att jag älskar honom"

 

Sen vaknar jag på IVA

och då är kl 6.30

 

får sen reda på att jag hade lungödem (vatten i lungorna) sen fått hjärtsvikt och skulle bli skickad till uppsala. låg i uppsala i 1 vecka sen på HIA i Eskilstuna i en vecka.

 

November

 

låg på sjukhus för det mesta

 

December

 

fått umgås med min lilla familj och vart hos pappa i norge , sen fått fira Odins första jul

 

 

 

Hoppas 2014 blir ett bra år med mycket kärlek och många fina minnen med min Odin

Igår var det 2 månader sen allt det hämska hende. 

Tårarna kommer fortfarande. Men nu inte alls lika ofta, men dom kommer ju mer än vad dom ska.

Jag förstör inte riktigt vad som gick fel.

Jag litar inte längre på sjukvården , inte på samma sätt som förut.

Dom hadde alla symtom men dom gjorde ändå inte något åt det. 

 

Jag var borta i 2min, för er kanske det är lite? men för mig var det än evighet.

 

Det första jag sa när jag var på väg att vakna igen var "min bebis , min bebis säg att jag älskar honom" 

Jag trodde jag skulle dö.

 

Imorgon är det nyårsafton  

 

 

I söndags va vi och titta på en större lägenhet, jag kan säga att den var väldig stor. En 3a på 93 kvm. Vi tacka ja till den, vill ju bort från området vi bor i nu. Så det är bara att vänta och se om vi får den eller inte. Sen fixa vi inbjudan till Odins dop som är i februari. I morgon ska jag på eftetkontroll hos barnmorskan och då ska vi prata om vad som hände under och efter förlossningen. Kommer vilja att hon anmäler detta. För det som hände mig ska inte behöva hända nån annan.. Och vilket sammanträde att årets tema på musikhjälpen är att alla tjejer har rätt att över leva sin graviditet . Det ska inte behöva hända , jag hade tur att jag åkt in och att jag var på rätt ställe.

I morse prata jag med min kurator. Vi prata en stund, vet inte hur länge. Vi prata om det som hände mig och om min pappa sen kom vi in på mina bröder. Då berätta jag att en av dom dog i april. Hon tyckte jag va stark som klara av allt det här.

Jag gråter väldigt ofta, vissa dagar mer än andra. Vad ska man göra? Tårarna kommer, bland för att nån säger / gör nått och bland bara en tanke. Det kan vara vanliga hormoner men jag har ju även ett trauma på det.