Igår prata jag med min pappa på telefon. Jag prata inte länge med honom, men det var inte hans röst. För er som inte vet, så fick min pappa hjärnblödning nästan samtidigt som jag blev väldigt sjuk. Vi låg allså döende samtidigt. Han ligger nu på rehab och jag har blivit så frisk så jag har fått komma hem. Så det här har vart än väldigt jobbig period för mig och det kommer nog vara jobbigt i perioder.idag var jag hos sviktsköterskan vi prata i över 1 timme om hur jag mår och vad som hände. jag ställde än fråga och svaret blev jag ganska ledsen för. men samtidigt var hon väldigt osäker. men om det är som hon sa kommer nått som jag velat hela mitt liv kanske aldrig hända t

Jag prata lite med min mamma om frågan jag la ut här på bloggen. Hon som utbildar sjuksköterskor sa att det som hände har inte med min övervikt att göra.. Hon berätta även att hennes jobba kompis var på en föreläsning om hjärt och lunga. Där dom sa att det är oftare en överviktig som överlever hjärt sjukdom en smala.. Sen ställde hon än fråga. Varför är det så mycket fokus på överviktiga?? Det är väl lika farligt eller kanske farligare att dricka alkohol och inte minst röka?? Dom som känner mig vet att jag inte röker och alkohol dricker jag väldigt sällan.

Fick än fråga om jag skulle gå ned i vikt, att min vikt kunnde ha nått med min hjärtsjukdom att göra och mitt svar är. Min vikt har inte med det som hände att göra. Jag fick havandeskaps förgiftning och det kan man få även fast man är normal viktig. Gick upp mycket i vätska undergrviditeten och det var mer än vad man ska och alldeles för fort och det ska man kissa ur sig ,Och det gjorde jag inte. Jag gick dok ned 30 kg i vätska när jag låg på sjukhuset. Men det är självklart jag vill / ska gå ned i vikt. Men det är inte så enkelt. Jag har försökt.

Att bli hjärtsjuk när man bara är 21 år, det gör ont i hela kroppen. Fan det tär verkligen på psyket. Hoppas jag nån gång kommer bli frisk igen. Att bli helt frisk så jag kan ta hand om den som betyder mest, min son. Ska till svikt sköterskan nästa vecka känns som jag är 80 år när jag säger det. Hoppas att jag i alla fall blivit bättre. Att jag får goda nyheter. Jag vill se min son växa upp och jag vill stå vid hans sida när han gör det.

Det skrämmer mig att jag va död, i nästan 2 min. Det va inte länge men, det skrämmer mig ändå. Men jag hade bästemt mig. Jag skulle inte dö, inte nu. Det va tanken på min älskade lilla pojke som fick mig att överleva. Jag skulle inte lämna honnom.

[Bild]

För snart 1 månad exsakt kl 21.07 föddes Min lilla kille. 

lille Odin vägde 2990 och 50 cm lång 25 dagar tidig.  Jag blev igångsatt för att jag hade havandeskaps förgiftning, läkaren sa att jag skulle bli frisk bara han kom ut,

Men allt blev inte som det skulle. 

Den 28 oktober fick vi åka hem från bb.

Men blev senare på kvällen väldigt dålig.

Fick väldigt svårt att andas och det blev bara värre.

Till slut fick min sambo ringa efter ambulans, Ambulansen tog tid på sig och körde lite fel. Men när dom väl kom så fick jag kolla hur jag syresatte mig och fick medicin. Sen i Ambulansen satte sjuksöterskan en nål i armen på mig och fick syrgas mask.

Framme på akuten kolla dom blodtrycket, hjärtat och självklart lungorna.

Dom beställde en tid till röntgen, Som jag ganska snabbt fick komma till.

På röntgen så röntga dom mina lungor, när jag liddga där plant så hände det något med kroppen. hade så svårt att andas så jag fick syrebist och tuppa av. visa sig att jag hadde vatten i lungorna och pågrund av det fick hjärtstopp. åkte fort upp på IVA och där vakna jag till liv igen. Senare på dagen fick jag åka med blåljus till uppsala där fick jag ligga i 1 vecka sen ytliggare 1 vecka i Eskilstuna.  Nu har jag fått vara hemma i 2 veckor , men får ätta en väldig massa mediciner. hoppas jag slipper äta dom resten av livet bara och att jag nång gång i framtiden kan ge Odin ett syskon.

Odin , du är mammas hjälte. Du fick mig att orka. fick mitt hjärta att slå igen.

Jag Älskar Dig

Jag vet att det är lite tidigt, men vaknar man av ett gall skrikande barn kl 3 och att föräldern går som ett gäng elefanter i trapphuset. Inte lätt att somna om efter det inte, specielt när man är gravid och inte hittar nån bekväm ställning att sova i. Jag bara längtar efter min egna lilla skrutt , längtar efter att mysa, byta på , klä på och trösta. Ja barn skriker och det kommer nog min också göra, men om man kommer hem med en liten mitt i natten så kan ni nog förstå att jag är mest iriterad på elefanten..... Men ska försöka sova nu..

Tänk att det har gått enu en vecka och det betyder att jag går in i v31.

Tänk om 7-11 veckor kommer lilla pyret ut. kan ju även komma tidigare.

Bebisen bökar runt väldigt mycket och jag kan även känna av sammandragningar. Jag har väldigt mycket vätska i kroppen och det betyder med andra ord , svullen. Ja, minna fötter är inte roliga. Balongfötter.. oj vad dom värker i bland och jag behöver inte ens ha gjort något.

I helgen spelade min älskade sambo fotbolls sm och hur gick det för dom då?

jo, dom vann 5 matcher kom till final och där förlorade dom. Men dom är väldigt nöjda och jag är väldigt stolt över min älskling som gjorde samanlagt 10 mål. Plus att han faktiskt fyllde 26 i lördags. 

I går var jag på förälldra grupp och den här gången prata vi om Andning och Amning. Tycker att det är väldigt laro rikt att gå dit. Vi fick lära oss om hur man ska göra och att det faktiskt inte är Amning som "förstör" brösten som väldigt många tror, Det är själva graviditeten som "förstör dom" ..

Den 20 så blir det att både göra glukosbelasntning( ta socker prov genom att dricka socker) igen och Sen till Barnmorskan som är mycket roligare en att dricka äklig socker sörja. För ju höra hur min Bebis mår. Men så klar tar jag och gör socker provet för att bli säker på att jag inte har Gravditets diabetes allt för mitt lilla hjärta.