Igår var det 2 månader sen allt det hämska hende. 

Tårarna kommer fortfarande. Men nu inte alls lika ofta, men dom kommer ju mer än vad dom ska.

Jag förstör inte riktigt vad som gick fel.

Jag litar inte längre på sjukvården , inte på samma sätt som förut.

Dom hadde alla symtom men dom gjorde ändå inte något åt det. 

Jag var borta i 2min, för er kanske det är lite? men för mig var det än evighet.

Det första jag sa när jag var på väg att vakna igen var "min bebis , min bebis säg att jag älskar honom" 

Jag trodde jag skulle dö.

Imorgon är det nyårsafton