I Onsdags fyllde min mamma 50 år, vi var hos henne hela dagen då hon hadde öppethus. Vi blev hämtade kl 9.30 sen var vi inte hemma förns 23 nån gång.

Jag tackar min mamma för SÅ mycket, så mycket som hon har kämpat för mig.

När jag var liten så kämpa vi mycket med min skola, minna rättigheter som Dyslektiker. Hela min skol tid fick vi kämpa. Jag med lexsor och mamma med skolan. Att jag ändå inte fick nån riktig hjälp förns gymnasiet. I högstadiet så sa lärarna "Det gör inget, du kan ju gå på Iv" Sen när jag börja på Florist fick jag höra "Du kan ju gå ett extra år" Det gjorde min mamma förbannad. Det skulle jag inte alls och vem skulle ha betalat de då?. Så tack vare henne så slapp jag ett extra år och Godkänd i alla ämnen förutom matte B. 

Sen efter skolan nästan 1,5år senare , åker jag på att bli väldigt sjuk efter fölossningen med min son.

Under den perioden det var som värst med mig. Så var min mamma allt , inte bara en mamma utan sjuksyster en hjälpande hand. När jag inte kunde göra något själv var hon där och hjälpte mig. Det blev precis som när man blev liten igen.

Det va hon som var styrkan , hennes sätt att göra saker till 200%. Fick mig att kämpa för att överleva och det var nog även det och att det ska inte behöva hända nån annan, som gjorde att vi anmälde händelsen.

Jag tackar min mamma för att hon gav mig livet , inte bara en gång utan två gånger.  Jag älskar Dig mamma och jag är så tacksam för att du har ställt upp som du gjort och gör.

Och

Grattis i efterskott