Tills döden skiljer oss åt , är för mig nått man hört om gifta par.

Men för mig och min sambo så va det nära att döden skilde oss åt utan att vi skulle vart gifta. När jag låg på akademiska sjukhuset i uppsala och jag höll Niklas i handen, hadde Odin liggandes på min vänstra arm.

maskinerna som pep för att jag hadde vänster armen böjd.

Jag tittade på Niklas  med tårar i ögonen och sa att Jag älskar honom.

Men igentligen så tänkte jag att om jag överlever det här så vill jag inget hellre än att gifta mig med honom.

Jag övelevde.

Och självklart vill jag fortfarande gifta mig med honom. Men man måste ju vara två. Så när och hur vet vi ännu inte, men nån gång så blir det.

Ni tänker så klart , "men har ni råd med det??"

Som än nära vän till familjen sa till oss.

Man behöver inte bjud på nått , Det är bara att ni gifter er som är grejen. Bjud på sallad om det är så.

Jag älskar mina pojkar och det är det som betyder något.